Tankar

På vissa platser känns det bara som att man passar in så bra. Allt känns rätt och alla bitar faller på plats, eller är det kanske tidpunkten som avgör? Har vi alla våra paradis eller handlar det om tiden? Ni som vet vem jag är vet att jag tror att jag funnit mitt paradis, Madeira.
Men nu är mitt besök på ön bestämt och jag kommer att åka dit om 3 månader och hälsa på, så börjar jag såklart fundera på hur det ska bli då. Tänk om tidpunkten gjorde allt och det inte alls är så fantastiskt som jag kommer ihåg det? Saker och ting förändras, människor förändras. Mest av allt är jag kanske orolig därför att jag känner att jag förändrats en hel del sedan jag bodde där, det har hänt så otroligt mycket på det året som jag varit borta från ön.

Jag saknar mitt rum på Madeira,lägneheterna jag bodde i och alla minnen från dem av vinkvällar, balkongsnack, köttbullar, smörgåstårta, födelsedag, pussel, kräftskiva, jul, lucia, vänner, skratt, musik…

Alla jag jobbar och pratar med (ja tom gästerna) vet hur varmt den lilla ön ligger runt mitt hjärta och vad bra jag tycker om saker där, så vet ni, oavsett hur det blir på mitt besök så ska jag försöka behålla Madeira som det är nu i mitt minne. Jag tittar ofta på bilder därifrån och ser hur lycklig jag ser ut, hur kul vi har och hur mycket vi hittar på tillsammans. Nu låter det som jag flöt på moln i 14 månader och riktigt så var det inte, självklart hade även denna tid sina motgångar och ganska stora sådana i emellanåt, men trots det minns jag tiden som fin och det är precis så jag vill fortsätta minnas det!

Nu har jag varit borta i två och halvt år, om man räknar med London, och som ni vet så börjar resan nu närma sig sitt slut, ca tre månader kvar att jobba utomlands.

Det är dags för mig att återvända till Sverige. Och verkligenheten.