Egoism

Vet ni vad som känns konstigt, jo att nu efter ha varit utomlands i två år har jag tid att sitta här och skriva. På min alldeles egna blogg fylld med mina tankar. Jag går inte bara in på facebook nån gång i veckan och ser om något hänt, eller öppnar min privata mejl och inser att jag har massa olästa e-mail, utan numera är jag inne flera gånger om dagen och uppdaterar mig om saker som sker i mina vänners liv. Jag skriver mejl, kommentarer, lägger upp kort och ja här skriver jag ju faktiskt om mitt liv!

Jag tänker ibland hur skönt det ska bli att jag ska göra något bara för min egen skull då säsongen är slut i april, men jag kom just nu på att det jag har gjort i 2 år är ju bara för min egen skull det också !! Jag har åkt iväg utomlands ensam för att jobba i ett främmande land med främmande människor för att jag ville det. Jag har lämnat familj, vänner och förpliktelser hemma i Sverige och flytt. Anledningen till det har jag ingen aning om och den kan man ju alltid fundera på, men det är bara jag som kommit till nya platser. Inte mina vänner och deras tankar om mig och inte heller den jag var på högstadiet, gymnasiet eller på ridskolan - bara jag, utan andras påverkan och synsätt. Detta är väl kanske verkligen det jag gjort för mig själv, kunna vara vem som helst och egentligen inte behöva tänka så mycket på följderna. Jag menar inte att jag velat fly från alla er där hemma och låtsas vara någon annan eller att ni har hemska tankar och synsätt på mig (men det har ni kanske hehe) men det blir ju en helt ny grej!

På ett sätt känns det som det inte alls är för min skull, utan för jobbiga, gnälliga, elaka, konstiga, knäppa turister. För deras skull oroar jag mig 24 7 om både det ena och det andra. Ska flygen gå på tid, fortsätter detta bra väder nästa vecka, kom paret på det hotellet med på den där utflykten, skulle jag kanske gett dem kompensation, var jag för hård nu, var jag orättvis... När jag tänker så här så ska det bli helt underbart att sluta, jag ska resa för min skull och inte jobba!!

Allt man gör här i livet är nog alltid för en egens skull på ett eller annat vis. Inte för att det skulle vara dåligt på något sätt, så är det ju bara, vi är här för att överleva. Jag har nog varit egoistisk i de år jag varit borta och vet ni, jag ska fortsätta med det. För mitt liv handlar ju trots allt mig, ingen annan kommer leva det åt mig utan det är bara upp till mig att göra det så bra det bara går !